RKarlsson

Mitten av vecka, någon gång på sena kvällen sätter man sig där.
Funderar över vad som finns att berätta, vad som finns att ge med sig av.

Jag funderar över vad vänskap är, på riktigt och vad vänner är.
Inte i den mån jag förlorade mina utan mer vad som är vänskap och
vilka som är ens vänner.

Människor är nyfikna av sig, men aldrig av andras gläjde då den går över till avund när det fås reda på.
Dom är nyfikna av andras sorg, olycka, nedgång o.s.v...då reagerar folk och genast blir man intressant.
Det smyger sig på en och ringlar sig runt meningarnar genom att säga hur mycke dom bryr sig och finns där. Och ett brustet hjärta och tårfyllda ögon faller lätt för stundens stöd som ges.
Det är juh någon som lyssnar på dig, någon som bryr sig om dig för stunden.
Så enkelt det är att bara ta sitt dåliga samvete och ge det till någon som erbjuds sig hålla i det. Någon som faktiskt bara släpper det och går iväg sen när denna fick reda på vad som hänt och helt plötsligt är du någon som ingen bryr sig om.

Att berätta för ett nyfiket öra ger glada mine och tröst för stunden, men för ett öra som lyssnar att säga att man faktiskt inte vill berätta kommer snabbt vänskapen täras.
En person som förut var din vän som faktistk nu går att prata med vänder på en kick om och både det ena efter det andra påhåppet kommer fram från ingenstans. Att säga upp vänskapen är ett faktum, men eftersom tiden går så rinner det faktum ut i sanden. 
Varför ?
För att du behövde någom som lyssnade?
Eller för att personen i sig kan förändrats?
Jag vet inte....jag vet inte,jag vet inte,jag vet inte!
Vad är rätt och fel?. När ska en skitsak glömmas bort och när ska den föralltid minnans.

Jag tror folk bryr sig för stunden bara för att få veta vad som händer. Och det här grundar jag inte bara på nåt taget ur luften. Jag vet att det är så, för varför fanns det bara ett fåtal som gjorde så mkt mer än andra för att visa sin vänskap? En helt vanlig vardag, hur många sådana finns det på ett år ? Att träffas umgås och hitta på saker är väl sådan saker vänner gör? Eller är vänskap att bry sig på avstånd, men bara när det hänt något som gynnar dom att kunna snacka skit ?

Det tog 23 år för mig att hitta mina bästa vänner, dock bara 8 månader att förlorar dom.
Dom gav mig innebörden av riktigt vänskap, att visa saknaden, att visa känslorna, att visa kreativiteten. Och deras nyfikenhet var bara kul för jag visste att den nyfikenheten var vänskap på riktigt.